Ja har många gånger både tänkt och kännt att ja inte är ämnad för denna världen. För ja vill förstå men de är helt omöjligt att förstå i den värld vi lever i. Ja önskar att ja tillhörde dem som inte brydde sig utan bara gillade läget. Men ja brottas jämnt med att försöka förstå. Och som min förra psykolog sa till mig att de går inte att förstå för alla funkar olika och tänker olika. Men nu i onsdags fick ja veta varför ja tar saker så bokstavligt och att ja kan ha sån kontrollbehov i vissa situationer. De är tydligen pga att ja har PTSD och ångest. Och de är skönt att veta att se är pga de och att ja inte är utvecklingsstörd. När ja tänker efter så har ja ju inte alltid tagit saker bokstavligt utan de började mer och mer efter ja fick min diagnos borderline. Efter de började allt gå ännu mer utför. Tror de va pga att ja fick aldrig förklarat av den läkare ja hade då va borderline va och va de innebar. Utan ja fick ju läsa om de på nötet och i böcker. Och ja minns att de ja läste gjorde mig fruktansvärt upprörd. De stod bara negativa saker om Borderline, att dem som hade den diagnosen va hemska människor och en börda för samhället för till 99% kommer dem aldrig kunna jobba så är bara en kostnad för samhället. Ja fattR inte hur en professor har rätt att få skriva på de sättet för idag vet ja att människor med borderline är väldigt olika. Den ena borderline personen är inte den andre bordet personen lik. De märkte ja när ja gick i DBT. I början va vi 3 st och ingen av oss va lika helt och hållet. Som ja hade aggression problem, medans de andre 2 hade problem att säga ifrån. De är fel att tro att alla med borderline är av samma skrot och korn. Idag har ja inte Borderline längre och de är nåt ja tycker är väldigt skönt för folk är så dömande mot folk med borderline och ja hade svårt att hantera de.  Men ja har fått andra diagnoser istället. Och ibland är de väl lire som att välja mellan pest lr kolera.