Nu märks det att jag är i en riktigt djup depressionssvacka. Även om jag inte är i det stadium att jag bara sover.

men jag tillbringar största delen av dygnet i sängen. Jag har ingen lust till något. Jag har inte ens matlust, inte ens glass som jag verkligen älskar, smakar gott. Inget smakar, även om jag äter.

usch är såååå trött på att må så här. Och det är inte bara rycka upp sig och göra något åt situationen. För anledningen till att jag är deprimerad nu, kan jag inte göra något åt. Jag är en väldigt social person och är väldigt beroende av att umgås med folk. och inte vem som helst, utan jag behöver människor jag trivs med och tycker om. Men tyvärr så är det inte många som vill lr kan umgås med mig. Jag vet inte riktigt varför folk inte vill umgås med mig, dem vill inte säga varför, så jag har ju ingen möjlighet att kunna ändra på mig. Jag kan ju bara gissa vad felet är.

och jag pratade med en av mina bostadsstödjare förra veckan om vänskap och tydligen tycker inte folk om ärliga människor, folk säger inte att dem i te vill umgås utan dem slutar bara att höra av sig, drar undanflykter m.m

tydligen är det VÄLDIGT unikt att vara en sån som jag är, som mer lr mindre kräver att folk ska vara ärlig mot mig, och att jag är väldigt ärlig mot andra. I verkligheten så funkar det inte att leva efter att man ska behandla andra så som man själv vill bli behandlad. 

Jag vill vara en så bra människa som det går, därför VILL jag veta mina fel och brister. Annars kan jag inte ändra på mig, när jag inte vet vad jag gör för fel.

och det är jätte svårt att behaga människor. För jag är väldigt pratglad Och frågvis, Jag försöker verkligen att inte prata så mkt och jag tror att jag blivit lite bättre, sen tycker jag om att diskutera,. Tror jag har blivit bättre på att inte fråga så mkt.

och nu ska jag gå på bibelskola så hoppas jag kommer få svar på många av mina bibliska frågor. Och framför allt hoppas jag att jag kommer bli hel så jag blir en bättre människa så jag kan skaffa mig vänner som tycker om och vill umgås med mig.

sen vet jag att det är inte bara att jag är pratglad som är en nackdel för mig, jag är väldigt öppen och ärlig om mig själv. Och det är lite lustigt egentligen. Jag har väldigt svårt att lita på folk men ändå är jag ärlig om saker och ting, fast jag är inte lika öppen längre. Men jag behöver tydligen lära mig att inte prata så mkt om min situation till mina s.k vänner. Folk behöver visst inte veta att jag har haft det kämpigt med olika saker. Folk vill bara höra positiva saker och att man ska ha en positiv attityd och inte prata så mkt. Och det har jag svårt för. Men jag försöker verkligen. Men jag har en tedens till att jag överdramatisera, antingen pratar jag för mkt lr så är jag knäpp tyst. Jag har svårt att ha en balans mellan att inte prata för mkt, inte för lite, att inte vara för ärlig, inte för öppen. Jag har svårt att veta vad som är ok och inte ok att säga lr fråga. Jag har aldrig fått lära mig det när jag var liten. Och det är väl mer de senaste 5 åren som jag kanske börjar lära mig att man säger inte och frågar inte vad som helst.

och det är sååå frustrerande att jag är sån här. Bara Gud vet hur mkt jag verkligen ogillar den jag är. Och möjligen min psykolog som tyvärr var tvungen att sluta 😩😢😢😢