I tisdags så var jag iväg på ett kristet läger och hjälpte till i köket. Och då fick jag bekräftat på hur mkt jag fortfarande behöver jobba med mig själv.
Rena skräckscenariot var det. Bara en massa främmande människor och det mest otäckaste av allt, TONÅRINGAR 😱
Jag trivs verkligen inte bland dem. Tycker bara dem är fruktansvärt skrämmande.
Och sällskapet jag var med var inte lätta heller. Jag vet inte om det är väldigt typisk vuxna lr om det bara är just så dem är. För dem ville verkligen inte inkludera mig i deras samtal. Jag försökte prata med dem och den ena var väl något bättre på att svara mig och prata med mig, men den andre var som att prata med en vägg.
Jag hyser absolut ingen agg mot dem lr nåt sånt, utan det är ju bara så att visa klickar inte personkemin med.
Annars brukar jag funka bättre med folk som är äldre än mig.
Det var helt klart en nyttig erfarenhet och jag märker ju att jag har gjort stora framsteg även om jag har lång bit kvar.
Bara en sån sak att jag vågade åka och hjälpa till, med helt främmande människor. Det skulle jag aldrig gjort för några år sedan. Och även om jag kände mig utanför ibland och att det var väldigt jobbigt med alla främmande människor så härdade jag ut.
Nästan 9h var vi där. Och sista timmen sa min rygg verkligen stopp. Jag hade riiiiktigt ont det sista och tyckte det var extremt jobbigt att vara kvar. Jag ville bara hem och vila ryggen.
Och vi fick gå tidigare men min skjuts ville inte det. Så det var bara att härda ut. Och till slut så hade jag så ont så ryggen domnade bort och då passade jag på att hålla mig sysselsatt så mkt jag bara kunde.
Och jag var helt säker på att jag skulle få äta upp det dagen efter. Men tack och lov så hade jag inte alls så ondare än vad jag brukar. Mendäremot var jag väldigt trött, så jag sov i stort sett hela dagen