Många som bloggar gör det för att dem vill ha läsare. Jag bloggar för min egen skull. Jag bloggar istället för att lägga ut mina tankar på fb. För här kan folk välja om dem vill läsa lr inte läsa det jag skriver. Och så behöver inte jag höra att jag är för öppen på fb. Jag behöver ventilera av mig ibland. Det är väl antar jag mitt sätt att hantera mina känslor, istället för att skära mig som jag gjorde förut. Visst kan jag fortfarande få stark lust att skära mig, men nu för tiden gör det bara ont. Så antar att det är ett "frisk" tecken. Men helt frisk kan jag väl inte påstå att jag är. Jag kan fortfarande brottas med mina självmordstankar och den största anledningen till att jag inte tar livet av mig är för att jag inte vet vart jag hamnar. En del säger att är man kristen och tar livet av sig så vinner fienden. Och det vill jag inte. Sen vill jag ju tro att livet kommer att bli bättre. Jag lever nog ganska mkt på hoppet. Jag tror hela tiden att om jag gör si lr så som kommer det bli bättre. Och visst, även om kanske inte mitt liv har blivit bättre, så har mitt mående blivit det. Jag äter inga mediciner sen några månader tillbaka förutom för blodtrycket och ADD ibland. Jag vet att man ska äta dem medicinerna varje dag. Men sen jag sluta med mina Psyk. Med. Så har jag skarvat extremt mkt med dem oxå. Men från att ha ätit massa olika Psyk.med. I över 10 år till att bara äta 2 är en otrolig förändring. Jag har blivit lugnare i mitt temperament och jag kan kontrollera mina impulser mkt bättre. Jag har inte skurit mig på jätte länge, minns Dock inte hur länge flr jag har dålig tidsuppfattning, men jag tror inte jag har gjort det på 2 år. Så även om inte mitt liv har blivit bättre så har mitt mående blivit det. Sen vet jag att mitt mående påverkas väldigt mkt av min ensamhet. Jag har fortfarande svårt att behålla vänner. Dem "tröttnar" på mig, och det är mitt eget fel. Jag är väldigt påfrestande att stå ut med. Mitt förflutna påverkar mig extremt mkt. Så jag klandrar inte min f.d vän att jag har förlorat henne. Det är mitt eget fel, det enda jag är besviken på henne är att hon inte kan vara ärlig mot mig. Hon säger att hon är min men hennes handlingar säger nåt helt annat! Hon var min vän innan hon åkte till Sydafrika men efter det förändrades det. Men nu har hon fått som hon vill. Jag krusar henne inte längre. Och kanske sen i framtiden när jag inte är lika trasig så kanske hon vill bli min vän igen 💕