Nu har jag mått dåligt, de mesta av sommaren som varit. Jag är såå trött på att jämnt känna så här.

och jag vet inte riktigt vad jag ska göra för att ändra på det heller. Jag vet att mitt mående beror väldigt mkt pga min livssituation, jag har ingen direkt sysselsättning och jag har väl typ bara en riktig vän. Jag har många kompisar, men bara en vän. Och hon är gift och har sitt eget liv. Så hon kan inte träffas så ofta, men vi träffas väl typ 1 gång i veckan. Och jag kräver absolut inte att hon ska umgås med mig jämnt. Jag tycker bara det är fint av henne att jag får vara med henne och hennes man. Alltså jag förstår att man vill göra saker själv med sin man ibland, därför jag uppskattar att hon låter mig vara med ibland 😊

Det är svårt att få vänner. Och det är jobbigt att inte ha något att göra om dagarna. Jag t.o.m försökte göra något åt min situation, jag skrev ut på våran ungavuxna grupp på fb att jag gärna hjälper till med vad som helst.

Men bara en som erbjöd mig sysselsättning. Jag har skrivit flera gånger i den gruppen och frågat om någon vill umgås med mig men aldrig någon som svarar.

Jag vet inte vad felet är. Men eftersom jag är väldigt duktig på att ta saker personligt så tror jag det är personligt.

För det finns några som är nyare i kyrkan än vad jag är men dem har kommit in i gemenskapen.

och jag vet inte vad jag gör för fel, mer än att jag vet att nån/några tycker jag pratar för mkt.

Jag vet inte.

Men jag hoppas verkligen jag kommer in på bibelskolan i höst, så jag har en sysselsättning om dagarna och blir mer självständig.

Jag trivdes såååå mkt bättre i Göteborg. Och som jag känner nu så har jag inga som helst problem att flytta från falköping. Jag har bara en vän här ändå.

Jag måste inte prompt flytta till Göteborg, jag känner bara att jag vill inte på kvar i Falköping och jag vill inte vara kvar i församlingen. Jag har ju ändå inget gemensamt med dem..