Jag har alltid sett det som att jag är väldigt pratglad och öppen som en förbannelse. Så jag har bett mkt om att Gud ska vaka över min tunga. Och nu när jag har börjat på bibelskola så pratar jag inte alls lika mkt som jag brukar. Jag är väldigt försiktig med vad jag berättar. Så en del får t.o.m uppfattningen som att jag är en positiv människa och har inte svårt för att be om hjälp.

Att vara positiv är ju något jag har jobbat med väldigt länge. Vem vill egentligen vara en negativ person?

sen är det bra för mig att få höra att något ser det som något positivt att jag kan be om hjälp. För det har jag blivit tillsagd att jag inte ska be om hjälp utan försöka klara mig själv, och det är något jag oxå har jobbat med, att våga be om hjälp. Så när någon säger till mig att jag inte ska be om hjälp känner jag mig som en väldigt dålig människa.

så det var skönt att få höra idag att det finns dem som ser det som en styrka att jag vågar be om hjälp.

och jag ska verkligen försöka att lyssna mer på dem människor som höjer mig.

sen tror jag att det kan vara så att dem som tycker det är jobbigt att hjälpa andra, tycker inte att man ska fråga om hjälp. Lr så kan det vara så att just denna person tycker det är pinsamt.

för jag har märkt det, av erfarenhet, att dem som tycker om att hjälpa andra, som mår bra av att känna sig behövd tycker om att bli tillfrågad/hjälpa andra människor.

Det är väldigt svårt att behaga alla människor, och jag börjar väl inse att jag får sluta att försöka behaga alla och bara vara mig själv. För dem som tycker om mig kommer att tycka om mig för den jag är och inte den jag försöker vara.

och jag tror att de flesta i bibelskolan tycker om mig. De flesta pratar med mig om jag pratar med dem. Jag har faktiskt inte sett några blickar som tyder på att dem tycker illa om mig på något sätt. Lr så kanske dem är duktiga på att dölja det 😝😝😝