Just nu är det väldigt många olika känslor i min kropp. Men mest ilska. Jag är så frustrerad! Jag är sååååå lack på att må så här. Att aldrig få må bra längre perioder. Det kommer stunder då jag bara vill svära på folk. Inte för att jag är arg på dem. Utan bara för att jag har sååå mycket känslor som jag inte vet hur jag ska hantera dem. Förr så skar jag mig alltid. Och nu när jag inte gör det längre så vet jag inte hur jag ska hantera dem istället. Det är så lätt att gå tillbaka i gamla vanor för det är bekant. En i klassen frågade mig idag om jag brukar be när jag känner det så här. Bara en kort bön. Och det är svårt att tänka så ibland, att man ska be. Visst händer det att jag säger till Gud att han får hjälpa mig att hantera mina känslor och så. Men det är inte alltid det första man tänker på. Även om det är just vad vi ska göra när vi har det kämpigt.
Jag hade sån lust att bara ut och springa när jag var i skolan, träna något styrkepass. Något där jag får utlopp för min ångest,ilska, frustration.
Jag önskar att jag kunde springa. Det är ju perfekt sätt att få ut överskotts energi.
Men min vikt tillåter mig inte att springa... men raska promenader kan jag alltid ta..
Jag önskar att jag kunde gå ur min egen kropp och banka skiten ur mig. Lr ja, det kan jag ju ändå. Men lättare om jag går ur min egen kropp. Lite svårt att sparka på sig själv 😝😝